Nyheter

Plötsligt finns det inte lika många kramar i världen

Plötsligt finns det inte lika många kramar i världen. Bosse Östlin är död, solen har gått i moln och det känns som om hela tillvaron har blivit en smula kallare. För jag minns ju vårt eget första möte. Året var 2001 och få utanför Hudiksvall hade ens hört talas om en teater med utvecklingsstörda skådespelare. En liten notis i en lokaltidning hade lyckats leta sig vägen till vår redaktion. Jag fick på telefon tag på en entusiastisk ledare som hette Pär Johansson och blev omedelbart inbjuden att bevista repetitionen av en hemmaskriven pjäs som hette ”Ha en underbar semester”.

 

Den förste som hälsade mig välkommen när jag klev in i lokalen, var Bosse Östlin. Jag minns det vänliga gammelmansansiktet med de stora ögonen och den undflyende hakan. Men framförallt hur han artigt tog mig i handen och sedan frågade:

”Kan man kanske få sig en kram?”

Det fick han. Eller snarare var det nog jag som fick privilegiet, för jag minns en omfamning som saknade både baktankar och spärrar. Det är inte många Expressensjournalister som har hälsats med en kram när de kommit ut på uppdrag, jag lovar, men Bosse Östlin gav för säkerhets skull två. Därefter stod de alla där på rad, skådespelarna som ville hälsa den ditreste skribenten välkommen och vid dagens slut hade jag både ömma axlar och ett anteckningsblock fullt av fantastiska, rörande och roliga historier. Samt blivit av med en bunt lösa lappar som låg och skräpade i rockfickan.

Bosse Östlin var den store spekulanten. Senare skulle jag lära mig att det var en del av hans livsfilosofi. Lappar vare viktiga: biobiljetter, kvitton, matchprogram till Brynäs, prislistor till lokala pizzerian Amanda... Det framgick aldrig riktigt vad han använde dem till. De tillhörde tillvarons små underverk, helt enkelt. Ett sätt att göra världen ännu större och märkligare. Bosse Östlin är förmodligen den ende skådespelaren i världen som före föreställning har smugit uti foajén och köpt programblad till sin egen pjäs.

Eller spelat innebandy i mörker.

Historien om när polisens insatsstyrka anländer till gymnastiksalen för att någon sett en mystisk person smyga in där mitt på dagen med ett avlångt vapen i näven, tillhör mina favoriter all time high. Bosse som plockar ur klubban ur fodralet - för det var naturligtvis en sådan - ställer ut två mål och sedan släcker lyset i gympasalen för att ”det blir ju mycket mer spännande att spela då”.

Livsnjutare var bara förnamnet. Att få förmånen att vistas i Bosse Östlins närhet var att få en lektion i kärlek och en påminnelse om hur mycket vi andra så lätt tar för givet. På sina ständiga besök i skolor blev han snabbt barnens hjälte, när de förstod att han var precis som de.

”Tycker du om kräm?” frågade en liten flicka som så gärna ville fråga denne märklige, stillsamme man om något.

Bosse Östlin nickade.

”Ja, jag tycker mycket om kräm.”

Varvid flickan vände sig mot klassen och glädjestrålande utbrast:

”Han tycker också om kräm!”

Sedan brukade Pär Johansson fråga killarna i klassen som det fanns någon som brukade kolla på tjejer. Alla skrattade. Klart man kollade in tjejer ibland.

”Jag också” sa Bosse glatt. ”Jag gillar också tjejer!”

Varvid det slutligen brukade vara någon som räckte upp handen och undrade:

”Men vad är det då som skiljer oss åt?”

Och det var då, när den kanske viktigaste frågan av alla hängde som en klart lysande stjärna under klassrummets tak, som Bosse log sitt allra vackraste leende och sa, både milt och överslätande på samma gång:

”Att jag kan vissa saker som inte ni kan. Men det spelar ingen roll!”

För när Bosse Östlin var närvarande revs alla hinder. Bara genom sitt nyfikna, väna väsen blev han en ambassadör för kärlek och humanism. Bosse älskade kräm, bollar, lappar, ishockey, cyklar, pizza, dansband, korv, Abba och videofilmer, men framför allt älskade han människor.

När vi efter repetitionen hade tagit en korv på stan (”Först korv och sedan fotografering. Vad är det som händer!”) och släntrade hem till Bosses lägenhet, var det som att komma hem till en gammal, kär vän.

Bosse fixade kaffe och visade hyllan med sina favoritfilmer.

”Emil i Lönneberga är mycket bra” konstaterade han sakkunnigt. ”Min favoritscen är när griseknoen äter körsbär och blir full. Den är väldigt kul.”

Själv hade han aldrig varit berusad, precis om han aldrig hade haft ett vanligt jobb, kunnat köpa villa eller bli pappa. Mycket av det vi andra kallar livet gick Bosse Östlin förbi, skulle man kunna tycka. Men samtidigt... Ja, vem av oss kan ens uppvisa bråkdelen av hans förmåga att plocka pärlorna ur vardagen?

Ännu en av mina favorithistorier har honom som huvudperson och utspelade sig också vid slutet av denna första, märkliga dag.

”Så vem är då världens bästa skådespelare?” undrade jag.

Bosse lade pannan i ännu djupare veck än vanligt. Kliade sig i det rufsiga håret. Det märktes att han njöt av att få ge sig i kast med denna svårknäckta nöt.

”Vi får inte glömma att Jerry Williams också är bra” sa han med allvar. ”Eller Hulken som kan bli så där grön.”

Sedan blev det tyst en lång, lång stund. Kaffet hann nästan kallna i koppen. Till slut försvann grubbelrynkorna och Bosse sken upp:

”Nu vet jag! Det är Snövit och dom sju dvärgarna. Speciellt han som nyser!”

Att världen inte riktigt blir sig lik utan en sådan människa är både givet och sorgligt. Å andra sidan anar jag att det redan pågår kramkalas i himlen.

- Petter Karlsson, författare till böckerna ”Shaken not störd” och ”I huvudet på en normalstörd”.


Nyheter

Fler nyheter

Pärs tankar efter institutionsbesöket i Riga - "som att möta Sverige på 40-talet"

Läs mer

Friskvårdsprojektet - Glada Hudik

Läs mer

Sista chansen att se Trollkarlen från Oz

Läs mer

- Toralf Nilsson

Läs mer

Trollkarlen från Oz - Avslutningsturné 2018

Läs mer

"Du är inte underviktig eller överviktig. Du är jätteviktig!"

Läs mer

Nu kommer filmen om Bosse: "Lova att aldrig sluta kramas"

Läs mer

Utställningen Ikoner visas på Stockholms Centralstation

Läs mer

Modig som ett lejon - Niklas resa mot de stora scenerna

Läs mer

Pär Johansson blir årets eldsjäl på Svenska Hjältar-galan

Läs mer

Häng med på årets roligaste träningsvecka i Portugal!

Läs mer

Bosse hyllas med egen staty på gågatan i Hudiksvall

Läs mer

Boost Camp med Glada Hudik-teatern

Läs mer

Barn föds inte med fördomar - projektet som sätter allas lika värde i fokus

Läs mer

Förhandsboka biljetter till Trollkarlen från Oz - sverigeturné 2017

Läs mer

Ikoner - en utställning om att få finnas

Läs mer

Glada Hudik-teatern släpper ny singel

Läs mer

Glada Hudik-teatern firar 20 år med ny Sverigeturné

Läs mer

Häng med oss till Portugal!

Läs mer

Glada Hudik-teaterns hederspris till ”Rocka sockorna”- Nathea Anemyr

Läs mer

Glada Hudik-teatern firar 20-års jubileum i Hudiksvall

Läs mer

God Jul önskar Glada Hudik-teatern!

Läs mer

Grammis till Trollkarlen från Oz!

Läs mer

Missa inte succémusikalen

Läs mer

Skolprojekt

Läs mer

Vi firar 20-årsjubileum!

Läs mer
Menu